I fönsterna står solblekta orkidéer i plast. Gardinerna är svagt mönstrade på vit botten. Runt det ovala konferensbordet i bok sitter vi med långt avstånd mellan oss. Kursen jag går på är via min vårdcentral och har fokus på att identifiera och förändra energisvinn i vardagen för att hitta en bättre balans.

De första gångerna har handlat mycket om att kartlägga min tid. Vad fyller jag dygnets tjugofyra timmar med vad gäller sömn, vila, roliga saker, arbete och skötsel av mig själv och andra.

Den här dagens första uppgift blir att skriva ner alla störningar i vardagen, rangordna dessa och fylla i hur mycket jag störs av dem på en skala mellan ”Inte alls” och ”Värsta tänkbara”. Nästa uppgift är att skriva ner det som uppmuntrar och stimulerar i vardagen, så kallade uppmuntringar. Och på likadant sätt rangordna och skatta dem i en skala mellan ”Inte alls” och ”Det bästa som kan hända”.

När sammanställningen är klar och vi tillsammans går igenom våra resultat inser vi snart att våra störningar hör ihop med våra uppmuntringar. På min fem-i-topp-lista över störningar hamnade exempelvis allt tjat jag häver ur mig på mina barn och på listan över uppmuntringar kvalar med lätthet umgänget med döttrarna in på toppen.

Den kommande veckans läxa blir att fundera på hur jag själv kan påverka störningarna i vardagen för att minska dessa och att göra en uppmuntring jag inte gjort på länge.

Det var definitivt jeansdag i temperatur mätt och även om molnen skymde solen var där inget regn. En perfekt dag för blåbärsplockning om man skulle tro på proffsen. Ja, för det var just med proffsen som vår familj gav oss ut med, till vår egen skog i närheten där vi bor.
Efter drygt en timme i skogen hade vår familj tillsammans med mina föräldrar tjugofem liter i våra spannar och byttor. Tillgången på blåbär och att de flesta av oss hade använt repor förklarade hastigheten.
Med från skogen var inte bara blåbär. Där var även ris, tallbarr, omogna lingon och några dåliga blåbär. Dessa skulle bort så att skålen med mjölk och söta, smakrika blåbär kunde avnjutas.
På baksidan av huset bredvid vårt trädäck ställde vi fram bord och stolar, plockade fram tidningspapper och brickor. Med engagemang från alla, ledarrollen lagd på min mamma och ett flöde av löpande-band-principen blev den vanligtvis tråkiga rensningen inte alls så tokig.
I flera dagar efteråt frossade vi i färska blåbär och frysen är fortfarande fylld med dessa nyttiga och fina bär. Rensade från allt skräp.

Läxan på kursen till nästa vecka efterfrågar en borttappad uppmuntran.
För att släppa loss vår fantasi berättar föreläsaren om en tidigare kursare som tog tag i en gammal dröm genom att bege sig till stadens badhus tillsammans med dykarinstruktör och utrustning för att göra sitt första dyk.

Hemma igen tar jag fram min pärm, går igenom mina anteckningar och funderar på vad jag ska plocka fram den kommande veckan. Mönstret vi upptäckt på kursen, hur livet ryms av både gott och ont som två sidor på samma mynt, blir tydligare för mig.

Utifrån mina förutsättningar tar läxan sin form inför veckan. Istället för en stor uppmuntran kommer jag göra många små. Lyfta det goda i tillvaron varje dag.
Snart brinner det värmeljus i hela vardagsrummet en grå novemberdag. Orange rosor från den lokala ICA-handlaren lyser upp i köket. På skogspromenaderna i dimmiga, trista november stannar jag upp för att vara uppmärksammad på nya uppmuntringar längs den gamla skogsstigen. Tre svanar i himlen talar om på sitt skränande hundskällsaktiga sätt att de är på väg mot värmen. En tant på rullator som vilar sina trötta ben berättar om ensamheten och tillsammans får vi en stund av gemenskap på plats. Jag upptäcker en skön sittvänlig stubbe vid den spegelblanka sjön när min trötthet gör sig påmind.

Jag rensar och tar fram det goda ur livets blåbärsrepa.

”Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga.” (Matt.13:47-48)

(Kristi återkomst är temat för Domsöndagen. Evangelietexten är hämtad från Matt. 13:47-50)