Är det ‘nära’ i betydelsen tätt intill eller är det ‘nära’ i betydelsen snart i tid? Eller är det både ock?

Som tur var hade vi i somras städat och rensat i vårt garage. För när kylan kom och det just den dagen skulle till att regna var det skönt med tak över huvudet. Dagen då vi fick besök. Inte bara av en nysågad gran, som döttrarna för övrigt varit med och planterat för sex år sedan på min morbrors marker, utan även av mina föräldrar som dagen till ära kunde titulera sig granleverantörer.

På varsin familje-bricka dukade jag med, de från mamma medhavda, saffransbullarna, de nyköpta pepparkakorna med lakritssmak och muggar med rykande kaffe i. En liten plastpall och en byrå som var tänkt att skänkas bort blev två ypperliga bord i det stora garageutrymmet där bilen egentligen brukar stå. Så värst varmt var det inte med en vidöppen garageport, fast ändå bättre än ute på altanen där det både blåste och regnade. Mössor och vantar var på och mellan kaffesipparna värmde vi oss med åkarbrasor.

Garagefika, ett användbart nyord i dessa pandemitider om ni frågar mig.

Nära varandra men ändå på avstånd.

Det var ett tag sedan vi sågs. Att jag i sort sett pratar dagligen med mamma, efter det att pandemin startade, kan inte jämföras med det fysiska mötet. Mycket kan sägas med ord på telefon men att se ansiktet och kroppsspråket på den andre berättar ytterligare en dimension. Här gällde det nu i garaget att vara med. Vara här och nu. Varenda liten sekund ville jag ta till vara på när jag lyssnade och såg på mina föräldrar. Skratten fyllde garaget och glädjen värmde våra hjärtan. Fyrtiofem minuter gick snabbt fast efteråt kändes det som ett helt liv.

När näsorna började rodna av kyla och kaffet var urdrucket var det dags för avsked. Så tomt och sorgligt det kändes att fortfarande inte få krama om min mamma och min pappa. Tänk en varm, lång kram som säger något ytterligare, i en tredje dimension, om kärleken och omsorgen till varandra. Den dimensionen saknas oss nu. Istället får det bli blickar som möts i en sakta omfamnande åkarbrasa med avstånd från varandra.

‘Håll ut!’ är en lika viktig uppmaning som ‘Håll avstånd!’ i dessa tider. Snart får vi kramas. I alla fall om vi ska tro på det hopp som tänts i mörkret och som heter vaccin. Goda nyheter att hoppas på och längta efter. Det är nära. Även om nära kan innebära ett år till, så har det aldrig varit så här nära som nu.

Som ett garagefika är Guds rike. Nära våra hjärtan i stunder som glimmar till av glädje och kärlek och nära i tid som att vänta på en varm omfamning.

(Guds rike är nära är temat för 2:a söndagen i Advent. Texterna (GT och epistel) är hämtade från Mika 4:1-4 och Rom. 15:4-7)