Hej Sara, 13 år!

Det händer inte så ofta att jag skriver brev till dig. Men nu kände jag att det var läge.

Jag såg hur ont det gjorde i dig tidigare ikväll när ni var på födelsedagspartyt. Hela du skälvde till, axlarna sjönk ner och ditt annars glada leende blev till ett påklistrat smil. Fredagskväll och förväntningar på en kul kväll låg i luften. Ni stod i köket, du och dina tjejkompisar och snackade killar. Vad annars?

Du gjorde tappra försök till att smälta in bland de coola och snygga. Ditt dåliga självförtroende sken bara igenom lite den här gången.

Ditt självförtroende vad gäller ditt utseende är lågt och din präktighet gör det inte direkt enklare för dig.

Den glada feststämningen dog inom dig när en av de två tjejkompisarna som ligger högst upp på popularitetshierarkin plötsligt tilltalade dig och sa:
– Du, Sara, som är rödhårig, du kan inte räkna med att få någon pojkvän förrän långt upp i vuxen ålder. Det är INGEN kille som ens skulle titta åt ditt håll. De ratar rödhåriga tjejer. Blonda däremot emot är det läckraste de vet.

Så typiskt och inte helt oväntat att den kommentaren kom från just en blond tjej!
Åh, vad jag önskar att du inte tog åt dig. Att du inte lyssnade på sånt, rent av skitsnack.

Av hela mitt hjärta önskar jag att du inte skulle göra det de säger till dig till en sanning som gror inom dig och att ditt redan dåliga självförtroendet inte skulle få en skjuts ner i djupet under hela din tonårstid. För jag kan avslöja för dig att livet är mycket mer.

Som tröst och för att stärka ditt självförtroende vill jag berätta hur det blir trots spoilervarning.

Du kommer finna dina skönhet! Din drömprins som du träffar kommer hjälpa dig med det. Han kommer att gå ner på knä på en sandstrand med en vidsträckt horisont och fråga den där frågan som du kommer utropa ett JA till. Hans uppmuntrande ord om din skönhet både på in-och utsidan kommer att bita sig fast inom dig och på er stora dag kommer du att vakna med låten ”You´re beutiful, You´re beautiful” i huvudet. Bröllopsdagen kommer präglas av en värme, glädje och kärlek i bröstet hos dig med en visshet om att du är älskad och vacker. Du får din drömprins och du kommer vara prinsessa i hans liv.

Ta hand om dig, Sara! Och lev i hoppet!

Kram! Sara, 47

Med den lilla känslan av revansch över min ungdoms plågoandar kan jag ana den stora upprättelsen Maria får vara med om när Gud kallar henne till att bära Hans son. Hon som på pappret stod nästan längst ner på samhällsstegen, ung kvinna och ogift, tillhörande ett förtryckt folk i ett land som styrdes av en kejsare.

Det infinner sig en jublande känsla när det som gjort ont och varit hopplöst får en vändning. Då någon kliver in och tar dig i försvar. Står upp för dig. Strider i ditt ställe. Och lyfter dig. Till denne någon höjs tacksamhetens röster och lovsångens ljud.

”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.” (Luk.1:46-55)

(Herrens moder är temat för 4:de söndagen i advent. Evangelietexten är hämtad från Luk. 1:46-55)