På knä vid krubban förundrad och stum
också jag har svårt med att ge dig rum
bland skinka, presentpapper och snören
men hör, visst hörs tonen från änglakören

På knä vi krubban ödmjuk och stilla
all kärlekens kraft rymmer du lilla
du värnlösa knyte som på hoppet bär
vill i hjärtat få plats och vara oss när

På knä vid krubban förlorad och sedd
igen och igen får jag nåd från din bädd
Himlen är ljus, hör på ängelns bud
barmhärtighet och frid, Ära vare Gud

På knä vid krubban i vördnad jag står
ljuset från Gud med dig till oss når
dina ögon och läppar mot mig ler
hjälp mig att sprida den värme du ger

På knä vid krubban, tätt intill
vara här hos dig, jag alltid vill

(Jesu födelse är temat för Juldagen. Evangelietexten är hämtad från Luk. 2:1-20)