I köket har min livskamrat och jag just börjat med middagen. Han har, för att komma in i rätt fredagsfeeling, satt på en medryckande och trallvänlig poplåt. Efter bara en liten stund stänger han av musiken. Jag undrar försiktigt varför, eftersom den gjorde honom glad. Hans svar gör mig både förundrad och tacksam.

– Du orkar inte med ljud och musik just nu.

Med gapande guldfiskmin försöker jag erinra mig om jag sagt något högt om dagens energistatus, men kommer ganska snabbt fram till att det har jag inte gjort. Inser att min livskamrat känner mig väldigt väl, nästan bättre än vad jag känner mig själv. Han ser på mitt kroppsspråk, hör de tysta suckarna och kan på så sätt avläsa mitt läge. Hans uppmärksamhet imponerar på mig och jag inser att det ligger inte bara massor av kärlek bakom handlingen utan också en stor nypa du-kännedom.

Att höra det som inte sägs.

Gamla testamentets bibelberättelser i söndagsskolan både fascinerade mig och gjorde mig uttråkad. Var det någon berättelse jag lyssnat på till alldeles för många gånger, i min mening, kunde det bli lite tradigt men ofta var de intressanta och fängslade mig. Det var speciellt en berättelse som fångade mitt intresse. Den levde kvar i mig och födde en längtan hos mig.

Pojken Samuel växte upp i templet och en kväll när han gått och lagt sig hörde han en röst som ropade på honom. Han skyndade till prästen Eli, tillika hans mentor, och frågade honom vad han ville men Eli svarade att han inte hade ropat efter Samuel. Flera gånger upprepades detta innan prästen kom på att det var Gud som talade till Samuel. Nästa gång Samuel hörde rösten, stannade han kvar i sin säng och fick ett samtal med Gud.

Den här berättelsen lockade min nyfikenhet och väckte en önskan inom mig att få höra Gud tala till mig. Jag föreställde mig där jag låg i min säng i rummet bredvid mina föräldrars rum att jag hörde någon som ropade på mig. I min fantasi sprang jag in till mina föräldrar flera gånger innan jag förstod hur Guds röst lät.

Det var spännande att tänka tanken på att Gud ville mig något.

Innan jag ens visste om det sökte Gud mig.

I min relation med Gud övar jag mig på att lyssna in hans röst. Och öka min Du-kännedom till Honom. Höra det som inte sägs högt med ord utan mer är som en förnimmelse, en aning eller likt en stilla impuls.

Längtan inom mig när jag var liten bar på en fråga som jag ville få svar på. Och fortfarande bär jag nyfiket på samma fråga.

Vad vill du mig, Gud?

(Guds hus är temat för Söndagen efter nyår. Den gammaltestamentliga texten är hämtad från 1 Sam. 3:1-10)