Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”

Mark 2:1-5

Va snopen den lame mannen måste blivit tänker jag. Här trodde han, att om han bara fick träffa Jesus så skulle han bli botad, han skulle då kunna gå, springa och hoppa. Men det första Jesus säger till honom är: dina synder är förlåtna. Ingenting om att kunna gå igen. Så tänker jag en vända till. På något sätt tror jag att det den lame mannen helst av allt ville höra var just detta: dina synder är förlåtna. Vi kan ana att mannen varit förlamad en längre tid. I sin ensamhet och i sin oförmåga att kunna uträtta något så låg han där på sin bädd, tänkte på vad han borde gjort bättre, på allt han ångrat, vilka synder han begått och på hur liten och värdelös han var.

Jag hade en jobbarkompis som ofta frågade hur det var med mig och när jag då svarade ”som jag förtjänar”, så sa han alltid: ”Då måste du må fantastiskt bra, Sara.” Så tror jag Gud tänker om oss. Vi förtjänar det bästa. Han vill att vi ska må fantastiskt bra. Därför tänker jag att Jesus säger till den lame mannen, mellan raderna: ”Tänk inte mer på vad du inte kan göra och uträtta. Ta emot Guds kärlek, dina synder är förlåtna. Lev i friden och betänk att du är älskad för den du är.”

En sjukdom eller något annat kan sätta griller i huvudet på oss. Hur lätt är det inte att vi dömer oss själva, att vi misstroende gör oss själva och att vi förminskar oss själva.
Jesus vill befria oss från vår nervärderande uppfattning av oss själva. Han vill ta bort de tokiga tankarna och låta kärleken slå rot. Han vill att vi ska veta hur värdefulla vi är, hur viktiga vi är och hur älskade vi är.
När den lame mannen kommer till Jesus, ser Jesus på honom i kärlek. Det viktigaste Jesus ger honom är förlåtelse. Och på så sätt ger Jesus honom också upprättelse som människa. Den lame mannens hopplösa tankar om sig själv är som bortblåsta. Han är värdefull och storligen älskad av Gud.

Den vissheten tror jag Gud vill förmedla till den lame mannen och till oss; att veta sig vara älskad är betydelsefullare än allt annat.