”Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv?”
Mark 8:36

När jag till slut inte hade något val, utan var tvungen att erkänna smärtan i min mage, låg jag i en ambulans på väg till St. Görans sjukhus i Stockholm. Jag hade svimmat på en restaurang för att magen gjorde så ont. Ambulanspersonalen förhörde mig noga på vår färd genom Stockholms gator. Hon ville veta hur jag levde mitt liv. Jag berättade om mitt arbete, om våra två små flickor, vårt nya hus och mellan raderna hörde hon om mitt jagande efter det lyckade livet. Till slut sa hon; ”Det är inte värt det!” Så rätt hon hade. Det är väldigt få saker i livet som det är värt att förlora sin hälsa för.

Ett och ett halvt år efter ambulansfärden blev jag sjukskriven för min smärta. Allt mitt jagande efter det lyckade livet var slut. Slut var även mitt presterande. Jag trodde att jag hade förlorat mitt liv när all min eftersträvan efter det lyckade livet var slut.

Efter flera år som sjukskriven kunde jag i backspegeln se att jag snarare vunnit mitt liv med hjälp av min smärta. Livet går långsammare, prioriteringarna ser annorlunda ut, kärleken får stå i centrum i vår familj, Gud får mer tid av mig och min längtan efter honom är större. En god vän till mig har en gång sagt att det inre livet är större än det yttre. Jag vill tro att hon har rätt.

Visst är det så att jag fortfarande tycker om vackra saker, snabba bilar, snyggt smink och moderiktiga kläder. Tänker på vad rikt det yttre livet är, men aktar mig för att jaga efter det. Ambulanspersonalens ord hörs som en susning i örat: ”Det är inte värt det.”

Oftast är jag tacksam för att jag blivit tvingad, genom min smärta, att upptäcka ett annat liv, ett rikare liv. Upptäcka att längtan och sökandet efter det inre livet är en mer behaglig form av att leva än jagandet efter det yttre livet.