Jag är uppvuxen i en samlande familj. Vi samlade på alla möjliga saker såsom servetter i olika mönster, tepåsar, tablettaskar, prydnads-bastubor och kungabilder för att nämna några. Samlandet av en viss grej varade ett tag och sedan hittades en ny grej att samla på.

Numera samlar jag på ord som bildar tänkvärda meningar. Några av meningarna har jag hittat eller inspirerats av i böcker, andra är en lärdom av livet. Jag har en liten anteckningsbok där jag skriver ner dessa meningar för att kunna återvända och fundera vidare på deras betydelse.

Meningarna började jag samla på strax efter det att jag blev sjuk. Under det första året som sjukskriven växte min bitterhet, den tog tyvärr stundtals över mitt liv. Kunde inte förstå varför just jag skulle vara sjuk. Varför inte mitt liv kunde få se ut som alla andras. Min dröm om ett lyckat liv innehöll alldeles för mycket som jag tog för givet. Såg inte på livet som en gåva utan som en rättighet. Där rätten att vara frisk var en självklarhet. Hur kunde jag ha så fel? Så under kategorin ”Livet – en gåva” i anteckningsboken samlade jag följande meningar:

Allt är en gåva som ges till mig, det är inget som tas ifrån mig.

Det är aldrig någon som lovat mig allt.

Ta inte livet som en självklarhet.

Det gäller att vara tacksam för gåvorna som ges. Även små, för det är de som gör livet.

Den där bitterheten, som inte var en så smickrande sida hos mig, fick till slut ge vika då jag erkände min egen delaktighet och började arbeta bort den. Strategin var att vara tacksam för de små sakerna i livet. Våra flickor blev här till en stor hjälp. Ett bubblande skratt, en kram eller en teckning fick visa vägen ut ur min bitterhet. Kategorin ”Tacksamhet” växte fram i anteckningsboken.

Tacksamhet förskjuter bitterhet.

Jag har frihet att välja livet eller lidandet.

Oavsett lidande är det bara jag själv som kan påverka inställningen.

Det finns mycket att vara bitter över men ännu mer att vara tacksam för. Välj!