Vi befinner oss nästan exakt mitt i sommaren idag. Igår åkte vår familj ner mot havet och mina föräldrars sommarstuga. Då vi passerade bondgården, där de säljer grönsaker och där man även kan plocka jordgubbar och majs, utbrast vår yngsta dotter att vi behöver plocka jordgubbar. Vi behöver det för att det är en rolig aktivitet som hör sommaren till. Kanske är det dags så här i mitten av sommaren att göra en resumé, vad har vi gjort som vi njutit av och är tacksamma för? Och vad har vi kvar av saker vi skulle vilja göra, såsom att gå i ett stort land av jordgubbsplantor och äta sig mätta på färska jordgubbar.

Förutom att vi befinner oss mitt i sommaren så befinner jag mig idag nästan mitt i livet, då jag fyller strax över fyrtio (om jag får uppleva ett medel-livslångt liv). Kanske är det dags att tänka till och fundera på vad livet har gett mig hittills och vad är jag tacksam för. Lever jag i min dröm? Har jag önskningar som jag ännu inte upplevt? Är jag den människa jag vill vara? Ger jag tillräckligt med tid till de människorna jag älskar?

Hemma är det fest på nyårsafton. Då summerar vi året som gått. Minns tillbaka på stunder av glädje och av sorg. Vi gör en 5-i-topp-lista på årets fem bästa. Det blir som en lite tacksägelselista. Saker vi gjort eller fått som vi är tacksamma för. När klockan närmar sig tolv tar vi fram en rislykta. En sån där lykta ni vet som man tänder eld på och som sakta stiger mot skyn. På den här rislyktan skriver vi ner de drömmar och önskningar vi har inför det nya året. Allt får komma med, små drömmar och stora drömmar. Personliga önskningar och önskningar som rör hela familjen. Sen vid tolvslaget släpper vi iväg lyktan upp mot himlen. Till Gud med våra drömmar och böner.

Ibland är det klokt, kanske på sin födelsedag eller på nyårsafton, att stanna upp och fundera på var jag är i livet, var mina drömmar är och vad jag är tacksam för. Lämna det till Gud och tillsammans med honom leva livet.