För många år sedan fick jag min farmors förlovningsring. Då var jag ganska ung och visste inte riktigt vad jag skulle göra med den. Bestämde mig för att förvara den på ett bra ställe tills jag kom på hur jag skulle ändra och använda den. Antagligen är platsen där jag förvarar ringen alldeles för bra, för nu när jag äntligen vet vad jag ska göra med ringen så hittar jag den inte. Om jag hade den i min hand skulle jag ta den till en guldsmed. Där skulle de få knacka i guldet, putsa upp den och troligtvis förstora den något så att jag skulle kunna använda den på mitt långfinger. Vad vacker den skulle bli.

Tänker att ofta när jag sagt något plumpt, gjort något taskigt eller tittat snett på någon så vill jag inte påminnas om detta mindre angenäma beteende hos mig själv. Det ligger och skaver lite i mitt samvete även om jag gör allt för att gömma det, helst med en gammal filt över det i en mörk vrå. Skäms lite och har inte riktigt modet att erkänna mina tokigheter för mig själv ännu mindre för någon annan. Vill ändå tro att de trivs bra där i mörkret under filten.

Så läser jag om Sackaios, han gömde sig i ett träd för att kunna se Jesus på avstånd. När Jesus hittar honom och ser honom för den han är så händer något med Sackaios. Han inser sitt felsteg; att han har tagit ut alldeles för mycket i tullavgift och stoppat i egen ficka. Allt han gjort fel rättar han till och kompenserar. Han vill inte leva under en filt längre efter att ha blivit sedd av Jesus.

”Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.”       Luk. 19:10

Mina tokigheter vill Jesus locka fram och förvandla till något bra. De vassa orden och elaka tankarna kan bli till en välsignelse istället. Hur det ska gå till, har jag ingen aning om. Men tänker att Sackaios visste inte det heller, hur livet skulle bli efter att ha mött Jesus, då han klättrade upp i trädet. Jag vet vad jag vill göra med ringen, den dagen jag hittar den, för att den ska bli så vacker som möjligt. Och jag vill tro att Jesus vet vad han ska göra med alla mina oförrätter, när jag vågar blotta dem, så att de blir till något meningsfullt istället. Ska bara lägga undan filten först.