Snart är det skolstart. På våra tjejers skola, vid skolstarten, så brukar lärarna sjunga sången ”Galen i glass”. Medan de står där på skolgården och sjunger så kommer glassbilen inkörandes med sitt ”plingeling” och glass till alla barnen, under jubel och skratt. ”Galen, ja, jag är galen i glass.” Är man galen så är man riktigt såld i något. Säg det barn som inte älskar glass, som inte är galen i glass.

Galenskap kan vara något vackert och den gör mig glad. För på något sätt har den människan som är lite galen bestämt sig för att följa sitt hjärtas innersta röst. Hon har bestämt sig för att göra det hon mår bra utav och älskar. Galenskapen kan vara ett uppbrott men kan definitivt vara att stå kvar.

I sommar har jag läst en bok om Franciskus av Assisi. Rikemanssonen som lämnade allt, sitt arv och sin familj för att följa sitt hjärtas innersta röst. Han ansågs helgalen utav sin omgivning. Hans uppbrott störde säkert en hel del människor i deras lunk och vardag. För det kan vara jobbigt att stå bredvid när någon lyssnar inåt och inte utåt, på vad alla runt omkring tycker. I sin ungdom hade Franciskus en dröm om att bli riddare men fångenskap och sjukdom förändrade hans plan. Han upptäckte Guds kärlek och måste blivit förälskad i Gud. För när man är förälskad kan man nästan göra vad som helst för kärleken. Det som också hände med Franciskus, och som händer med alla, var att när han funnit kärleken ville han ge den vidare. Franciskus var galen i Gud. Den kärlek som han fann när han lyssnade inåt kom att rubba hela hans liv. De tre ord som präglade hans liv var enkelhet, ödmjukhet och samhörighet.

Jag både hissnar och skräms över berättelsen om Franciskus liv. Han övergav allt i kärleken till Gud. Hur ska jag kunna ta till mig det och inspireras av honom utan att det blir mig för övermäktigt. Min livskamrat brukar säga till mig, när jag ibland grips av panik över hur mycket som ska göras eller övervinnas: ”Sara, dela upp elefanten i små bitar”. Kanske är det så jag får göra med min tillit till Gud och säkert så Franciskus också gjorde. Ta en liten bit i taget. Börja med små, små böner sagda några gånger per dag. Bönen; ”Tack, hjälp och förlåt, Gud” kan räcka långt i början. De små bönerna blir snart till fem minuter och så småningom ännu mer. Sakta men säkert växer tilliten och kärleken till Gud.

”Galen, ja, jag är galen i Gud.”