Luften var alldeles hög och klar. Inte ett moln på himlen. Solen värmde min trötta kropp. Skogens färger reflekterade maximalt. Det kändes som att skogen aldrig varit så grön som just då, himlen aldrig så blå som då och marken aldrig så skiftande som då. Livsglädjen pyste upp ur mitt inre. Skogspromenaden var ljuvlig och med livsglädjen pulserandes kändes det som att jag ville brista ut i sång: ”Glad att få leva, att bara få finnas i denna Guds sällsamma värld.” (Psalmer och sånger 644)

När jag kom hem tog jag fram en bok ur bokhyllan som jag köpte för många, många år sedan. En, liten, tjock bok; ”12 000 saker som gör mig glad” Inspirerad av boken och psalmen så började jag skriva ner saker som gör mig glad:

knäckebröd med ost
sopsortering
blåbär
orange rosor på köksbordet
tandtråd
en blick över bordet
skogspromenad
sms-pling i telefonen
klia någon på ryggen
golvvärme
fredagar
en ny teflon-stekpanna
titta på film i sängen
popcorn med annan smak än salt
sova middag
ta en stund i taget
hjältar
vykort i postlådan
få en kyss eller två
ordet ”eyelashes”
sommarminnen
ett gurglande skratt från övervåningen
”My way” med Frank Sinatra
lösa sudoku
bläddra i en resekatalog och drömma sig bort
planera en överraskning
servett-förråd
bjuda någon på glass
ösregn
äpplen på äppleträdet
nyputsade fönster
uttrycket: ”gör ej idag vad din mamma kan göra imorgon.”
erkänna när man har fel
vänskap
tillit
andra versen i psalm 644 ”Glad att få leva de solljusa stunder, när livet är blommor och sång.
Glad att få leva, när prövningen kommer, och dagen blir töcknig och lång.
Glad att Gud lyssnar på bönen jag beder och vet vad mitt hjärta begär.
Glad att Gud svarar och hjälpen mig sänder, han vet vad bäst för mig är.”