Förr tyckte jag verkligen inte om oliver. Kunde inte förstå alla dessa människor som mumsade på och kunde njuta av en skål med oliver. En typisk vuxensmak i min mening. Så blev jag påhejad av folk som sa till mig att jag kunde lära mig äta dessa små godsaker. De sa också att jag missade något av livets goda om jag lät bli att äta oliver. För att se om de hade rätt började jag testa en liten oliv i taget. Kan inte påstå att oliverna fick vara kvar så värst länge i munnen innan jag svalde dem hela eller spottade ut dem. Men efter flertalet försök så kunde jag tugga och låta oliven vara kvar i munnen. Snart åt jag dem till och med utan avsky. Skulle du fråga mig idag vad jag helst inte missar på en buffé så skulle jag svara: oliver. Numera finns det ofta en burk med oliver hemma i kylskåpet. Det går alltså att lära sig tycka om något.

När vi fick barn och skulle lära dem äta vissa smaker så fick vi veta att det tar mellan 10 och 15 gånger till dess att man lärt sig tycka om en smak. Det kör vi ofta med hemma vid köksbordet när våra tjejer rynkar på näsan åt den goda fisken. ”Smaka 15 gånger och du kommer att älska den.”

”Smaka och se att Gud är god.” (Ps 34:9) När livet rullar på och solen skiner är det lätt att smaka på Guds godhet. Men när livet gör ont och det inte alls blir som jag tänkt mig då är det betydligt svårare. För Guds godhet är densamma oavsett om jag har en motig eller glad dag. Det krävs övning, precis som med maten. Hur övar jag mig bäst i att smaka på Guds godhet? Hur kan jag behålla min inre glädje och tacksamheten inför Gud när allt runt omkring mig är ett kaos? Jag får öva i det lilla och kanske när livet är lätt. Öva en dag när livet är som en varm vårdag. Då får jag tacka för allt gott jag ser. Fortsätta att varje dag tacka Gud för det lilla. De gråa dagarna kommer när kylan tränger sig in i märgen, livet gör ont och smärtan känns som en äcklig oliv i munnen som bara växer. Då kan det sannerligen vara en prövning att tacka för Guds goda. Öva kommer jag behöva göra hela livet.

Så kan jag då ana vad Magnus Malm menar när han skriver i sin bok, Under mandelträdet: ”Det händer att jag glimtvis, och väsensskilt från förträngning, anar hur oändligt perifert fysiskt välbefinnande eller sjukdom är, i förhållande till vad Gud egentligen håller på med i mitt liv.” Alltså hur kroppen mår eller hur allt ter sig runt omkring spelar mindre roll. Det viktiga är vad Gud egentligen håller på med i mitt liv. För Gud är god och vill inget annat än godhet för mig i mitt liv.

Nu ska jag fortsätta tacka och fredagsmyset ikväll blir självklart oliver.

”Smaka och se att Gud är god.”