”Medan de var på väg gick Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.” (Luk. 10:38-42)

Det är kring Marta berättelsen kretsar. Det är hon som är den drivande. Hon bjuder in Jesus till deras hem, hon fixar fram något att äta och hon vågar säga ifrån. Jesus bejakar Marta i hennes hushållsuppgifter, det är inget fel med det praktiska. Men i Martas fall har det gått över styr. Jag tänker att när hon har planerat måltiden som hon ska bjuda på, så förväntar hon sig att hennes syster Maria ska hjälpa till. I hennes huvud finns det ett dignande bord av maträtter och drycker. Med två personers insats så är det en enkel match att klara av men när hon blir själv i köket blir det stressigt och jäktigt. Om Maria sägs det inte så mycket mer än att hon sätter sig vid Jesu fötter och lyssnar. Det känns som att Maria inte alls har någon tanke på mat. På så sätt blir det en liten konflikt mellan systrarna som Marta även drar in Jesus i.

Jag tänker att det bor både en Marta och en Maria i oss allihop. Båda är viktiga och behövs. Det gäller bara att försöka hålla dem sams.

När jag blev sjukskriven så blev det angeläget för mig att prioritera bland saker som kan tyckas självklara. Jag gillar att laga mat. Men när jag blir tvungen att välja mellan att laga mat och att orka sitta kvar vid matbordet, för att umgås med familjen, så är valet oftast lätt. Ibland blir det ändå en strid mellan Marta och Maria i huvudet på mig. Marta, i mig, vill så mycket och tror sig klara av både ock. Då borde jag egentligen retirera för Marias fördel, antingen ta hjälp med matlagningen eller värma något färdigt från affärens kyldisk, så att jag även orkar med gemenskapen vid matbordet.

I gemenskap med varandra så finns det också Martor och Marior med olika ambitionsnivåer. Förväntningar ser olika ut och vi kan lätt skena iväg i våra egna huvuden. Våra Martor kan bli sura över att alla inte hjälper till och gör på ett visst sätt. Våra Marior däremot tycker att det umgås och bes alldeles för lite. Det är en utmaning att inte bli irriterade på varandra och hålla sams. Troligtvis klarar vi det inte själva. Vi får göra som Marta gjorde; prata med Jesus.