Mellandagarna präglades av två stora frågor: ”Varifrån kommer vi? och ”Vart är vi på väg?”. Min man hade i julklapp fått Dan Browns senaste bok, Begynnelse. Med stort intresse sträckläste han boken och när det blev min tur kunde jag inget annat än att sluka den. Kort och gott, en spännande bok. Det som fascinerar, fängslar och stundtals kan tyckas väldigt kontroversiellt i boken är kampen mellan religion och vetenskap. Går det att förena dessa båda eller står de i strid med varandra? Hela handlingen bygger på de här frågorna. ”Varifrån kommer vi? och ”Vart är vi på väg?” En vetenskapsman säger sig har svar på frågorna och undrar då om Gud behövs. Det blir en spännande upplösning på boken och den lämnar något att fundera på.

De kom från öster och var stjärntydare. Säkert sin tids vetenskapsmän även om det för mig låter lite hokus pokus det där med stjärntyderi. Intressant ändå att de kan tyda i stjärnorna att en kung är född, judarnas kung till och med. För mig är detta ganska främmande och inget direkt jag söker upp. Människor som siar eller spår i nutid och framtid lockar mig inte. Snarare skrämmer det mig, dels för att jag vet alldeles för lite om det. Stjärntydarna som besöker Jesus kom från en annan kultur och fram för allt en annan religion.

För Gud spelar det ingen roll varifrån vi kommer, vilken religion eller vilken vetenskap som styr oss. Hans stora intresse ligger i vart vi är på väg. Stjärnan stjärntydarna ser och följer, leder dem till Betlehem och Jesus. Oavsett vad vi styrs utav så kan Gud använda det för att vi ska hitta honom. Det som för mig kan tyckas kontroversiellt brukar Gud på sitt sätt för att leda rätt. Berättelsen om stjärntydarna fängslar mig. På något sätt gör den Gud större. Han söker oss på vårt sätt, i det vi förstår, för att vi ska finna honom. Vetenskap och stjärntyderi, eller det jag kanske felaktigt kallar lite hokus pokus, stänger inte vägen till Gud. Snarare leder stjärnan rätt.

Vart är du på väg?