Mina händer ligger i knäet, formade som en skål. Händerna hjälper till att göra mig redo för att ta emot Herrens välsignelse. ”Herren välsigne dig och bevare dig, Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig, Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.” Herrens ansikte är vänt emot mig. Jag blundar och försöker se Guds ansikte framför mig. Det jag tror mig se är ett ansikte med ett stort kärleksfullt leende.

Vår mamma och pappa hade tagit med oss till Eilat för att sola och bada. Min lillebror och jag hamnade på ett fik en kväll. Han är flera år yngre än vad jag är. När jag då som ung vuxen ville njuta av min cappucino och av att titta på folk hade han redan druckit ur sin varma chokladmjölk och var på väg någon annanstans. Stackars min lillebror som snällt fick sitta kvar och vänta tills jag sakta druckit ur min varma kaffe. Säkert drack jag extra långsamt för att kunna njuta av alla människor som strosade förbi i den varma kvällen. Det kanske var där, det väcktes en fascination hos mig av att titta på folk.

Nästan som en liten hobby har det blivit. För ofta när vi äter lunch ute tillsammans, min man och jag, säger jag hur kul det är att titta på människor. Men det är något speciellt jag söker när jag tittar. Något som är bland det vackraste jag vet och som får mig att bli alldeles varm inombords. Det är något som dyker upp väldigt hastigt och kan betraktas som en färskvara. Är jag inte beredd kan ögonblicket gå mig förbi. Ögonblicket då en människa spricker upp i ett enda stort leende. Detta händer när jag och min man sitter på lunchrestaurangen och ser två vänner mötas, hur deras ansikten då blir som solar över att ses. Eller när Ica-kassörskan hälsar med ett leende fyllt av tålamod och lugn mot den trötta, äldre dam som står framför mig i kassakön. Eller när den lilla flickan vänder sitt nyfikna ansikte upp och möter sin mammas kärleksfulla leende. Eller när de fnittriga tjejerna runt köksbordet inte kan hålla sig för skratt utan mjölken sprutar över hela mellanmålet. I dom ögonblicken gäller det att vara med. I leendena finns något rent, enkelt och smittande. Det är precis som ett stråk av helighet glimmar till. Leendena förnimmer Guds ansikte. Hur han vänder sitt ansikte emot oss och ler kärleksfullt. Och jag blir alldeles varm inombords.