Vi närmar oss påsk. Texterna om vad Jesus gjort för dig och mig får nytt fokus och tankar väcks till liv.

Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot. (Jes. 53:3-5)

Till mitt försvar vill jag ändå påpeka att jag är ärlig. Men det jag hade gjort var inte rätt. På frågan skyldig eller icke skyldig svarar jag skyldig. Jag skäms ordentligt. Våra döttrar har upptäckt att förrådet av lördagsgodis och fredagsmys är tömt. I min ensamhet på vardagarna är frestelsen av välfyllda förråd alldeles för stor. Småätandet är en dålig vana. Föraktet jag känner inför mig själv är stort när jag tittar på de tomma påsarna och ser in i ögonen på våra tjejer. Föraktet gror i mig när jag tänker på den mamman och människan jag egentligen vill vara. Skulle vilja stå emot godispåsarnas ljuvliga dofter. Skulle vilja hejda tjatet innan det blir till ord. Skulle vilja vara mer engagerad. Till föraktet lägger jag min skuld och min sjuka kropp. Är så less på min smärta och trötthet. Ynklig är bara förnamnet på hur jag känner mig. Det är då min livskamrat lägger armarna om mig och säger: Du är den bästa mamman.

En stund senare står jag framför vår bokhylla som är välfylld av böcker. Böcker som handlar om längtan och tro står längst upp i hyllorna. Närmast himlen, som min man säger. Söker mig just nu till en av dessa hyllor, längst upp, närmast himlen. Hittar en bok med dikter av Nils Bolander i bokhyllan. Sätter mig till rätta i min fåtölj och bläddrar sakta bland dikterna. Gamla ord men ändå så levande. Fastnar för dikten Skrothandlare.

Du store skrothandlare Jesus Krist,
kasserade plogjärn köpte du sist.
För en rostig och utbränd människospis
bjöd du genast ett skyhögt pris.

Du drar med din kärra jorden kring
och letar upp det som är ingenting.
Skrotsaker här och skrotsaker där –
strax blir det fråga om affär.

Din skarpblick kan finna rikedom i
ett hjärtats trasiga maskineri –
Ett liv som värderats till mindre än noll
spelar för dig en svindlande roll.

Ett värde som världen ej kan förstå
finner du i de förskjutna små.
Ibland kan det hända du rakt inte ser
galoner som blänker och framgång som ler.

Du store skrothandlare Jesus Krist
har köpt mig dyrt i min svåra brist.