Förra året, vid den här tiden på våren, fixade min man och jag nya pallkragar till våra jordgubbar. De gamla kragarna var ruttna och jordgubbsplantorna hade inte riktigt fått den omsorg i form av ogräsbekämpning som de behövt. Fyra nya pallkragar blev det, två med jordgubbsplantor i och en med smultron och rabarber. I den fjärde pallkragen satte vi gräslök och persilja. Jag sådde även lite dill. Men kryddorna fyllde bara upp halva kragen. Något påminde mig om min barndoms somrar. På baksidan av huset där jag växte upp fanns inte bara jordgubbar, smultron och rabarber att mumsa på utan även hallon. Det var klart vi skulle ha egna hallonplantor i vår trädgård.

Två plantor med hallon åkte jag och inhandlade som jag sedan planterade omsorgsfullt, vattnade och stöttade upp med pinnar ju mer de växte. Sensommaren kom och hallonen mognade. Vilka goda hallon det blev! Inte många, men goda och smakrika. Hur skulle jag nu få plantorna att överleva till nästa år. Någonstans i bakhuvudet fanns en föreställning om att det är svårt att sköta om hallon. Något på plantan bör klippas ner inför nästa år men frågan var bara vad. Hittade min ”Stora trädgårdshandbok” i bokhyllan och försökte läsa på. Fina bilder på hallonplantor med mycket information om skötsel fanns i boken. Min teoretiska kunskap om just hallon växte. Hur jag skulle lyckas med hallonplantorna förblev dock en teori förra hösten.
För några veckor sedan när jag skulle gallra i jordgubbslanden upptäckte jag mina vissna hallon. Allt visset tog jag bort, med andra ord alltihop. Det ska bli spännande och se om det blir några hallon i år även om handhavandet inte varit alldeles korrekt. Min teoretiska kunskap behöver mer övergå till ett praktiskt handhavande.

På biblioteket har jag lånat en bok som jag slukar. Andlig vägledning är underrubriken. Ämnet fascinerar mig och har länge gjort så. Många böcker av det här slaget, som handlar om tro och hur tron fördjupas, har genom åren blivit lästa av mig. I den här boken som jag nu läser avslutas varje kapitel med några frågor och någon övning. Dessa sidor är lätta att hoppa över. Det praktiska tilltalar mig inte så mycket som det teoretiska. Kanske för att det kräver mer utav mig. Men så tänker jag på mina hallon. Jag kan inte bli sittandes i fåtöljen med en trädgårdsbok full med fina bilder på hallon om jag vill låta våra döttrar få smaka på de söta bären. Och föra det där fina barndomsminnet vidare. Nä, jag måste bli mer praktisk om det goda ska drabba oss.

Min tro behöver bli praktisk för att bära frukt. Kunskap är verkligen bra att ha men det är när jag använder den på rätt sätt som den kommer till sin rätt. Hur låter jag min tro växa bäst? Att praktisera den kan vara att hitta platser och stunder tillsammans med Gud. Och låta de stunderna bli till en god vana. Till en början bara en minut eller två, samma tid varje dag, för att komma in i rytmen. För det är i gemenskap med Gud som det goda i mig växer. I den vanan sker förändringen inifrån.