”Bara vara” är ett skönt uttryck. Men inser att jag nästan glömt bort betydelsen av det. För så fort jag får en liten stund över, som i väntrummet hos tandläkaren, i köket när jag väntar på att makaronerna ska koka klart eller i solstolen på altanen, så tar jag fram min mobiltelefon. Dragningskraften är stor. Det finns alltid något att läsa eller titta på. Och ständigt sker nya uppdateringar. Informationskällan är oändlig. Inte alls som i en tidning eller en bok. När jag läst klart en bok finns det inget mer att läsa och jag är färdig. Så skönt det är att då bara lägga ifrån sig boken, smälta det jag läst och reflektera en stund. En ”bara vara”-stund.

De där stunderna är numera sällsynta och jag måste anstränga mig för att inte ta upp mobiltelefonen. Jag tappar lätt bort mig själv, när jag hela tiden tar in information genom mobiltelefonen. Jag blir mindre närvarande, i det som händer runt omkring mig. För att inte tala om den stress som uppstår vid varje litet pling från mobilen. Är det något viktigt som jag behöver ta ställning till, svara på eller informeras om?

Vem är jag utan min mobiltelefon? är en intressant fråga. För att bevara mig själv eller veta vem jag är så behöver jag de där ”bara vara”-stunderna under dagen. De som uppstår när jag exempelvis väntar på något eller någon. Pausen i vimlet som blir när jag väntar på min livskamrat och vår stundande lunch tillsammans, pausen som sker mellan middagsdisken och den efterlängtade efterrättsglassen eller tillfället som blir då jag vaknar vid halv fem på morgonen och inte kan somna om. Jag behöver dessa stunder för att reflektera och för att bevara den jag egentligen är.

Dikter kan ibland hjälpa mig med att hitta en ”bara vara”-stund. En kort text och ett efterföljande begrundande. På vårt symaskinsbord ligger en bok av min morbror. Jag har lagt den där just för de där sömlösa mornarna. ”Lyft blicken och se” heter samlingen av dikter och meditationer som han har skrivit. Ur boken hämtar jag en ”Liten betraktelse över en stor välsignelse”

Herren bevarar dig
Be-vara

Vi får be och vara

Vi får be

I bönen, med eller utan ord,
har vi en naturgiven
närhet till Gud.

Vi får vara

Behöver inte bli,
någon annan
eller
något annat.

Bara vara.

(Göran Ljungberg)