För några dagar sedan fick jag ett uppdrag. Jag ska få skriva några rader om min väg till tro i vårt församlingsblad, som delas ut till alla hushåll i samhället vi bor i. En utmaning jag antog, med påföljd att mina tankar började gå på högvarv. Vad skulle jag skriva om? Vad skulle kunna tänkas vara intressant att läsa om? Hur skulle jag kunna väcka nyfikenheten hos läsaren om vad min tro betyder för mig? Sakta började jag tänka på min tro och hur den sett ut under mitt liv. Jag tänkte på den där lägerkvällen, i den lätt kvalmiga samlingssalen med beige väggar och solblekta gardiner i ljusgult, då jag bestämde mig för att min barnatro skulle få betyda något mer för mig. Där fanns också i minnet, den där kvällen på Hönökonferensen då jag bestämde mig för att ta Guds kallelse mer på allvar. Några av alla de där gångerna ensam på stranden vid havet med Gud, dök upp i huvudet. Även ett klosterbesök en sommar gjorde sig påmint. Alla dessa minnen lämnade en varm känsla i bröstet och jag fylldes av glädje.

För några år sedan besökte jag en vän som jag inte träffat på åtta år. Hon hade då, för åtta år sedan, fått följa mig i min förälskelse till han som senare skulle bli min livskamrat. Det hade hänt mycket sedan vi sågs. Hon visste inte hur vi levde, inte heller att vi fått två barn eller var vi bosatt oss. När jag hade berättat för henne i stora drag hur livet såg ut, sken hon upp i ett stort leende.
-Kommer du ihåg hur förälskad du var? sa hon. Minns du, hur säker du var på att han var mannen i ditt liv? fortsatte hon. Mer behövde hon inte säga förrän jag på nytt kunde känna förälskelsens vingslag till min livskamrat och det pirrade till i magen. Hos min vän blev det för mig två längtansfulla dygn efter min livskamrat. Längtan var så mycket större än jag kunnat ana, när förälskelsen på nytt gjorde sig påmind.

Läser om Abraham, Isak och Jakob i Gamla testamentet. Påminns om hur Gud knackade på i deras liv och skapade en relation med sitt folk. Tänker att vi ibland behöver blicka bakåt och minnas de där så kallade höjdpunkterna i relationen med Gud. Både i våra egna liv men också i andras. Lyssna på vänners, släktingars eller bibelpersoners berättelser. Även påminna varandra om det som har haft en stor betydelse i våra liv. För att när tron känns torr och tråkig, kunna på nytt få leva i glädje, längtan och förälskelse till Gud.