Det är tidig morgon och jag är ute på skogspromenad. Min vän har slått följe med mig. Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Efter ett tag är det bara jag som pratar på, han har inte en chans att flika in eller göra sin röst hörd. Allt det där som jag går och tänker på måste ut. Jag är både irriterad och frustrerad över en grej. Ju mer jag pratar om det desto större blir det. Mitt malande övergår till en loop. Om och om igen säger jag samma sak. Jag kommer inte ur det. Då upptäcker jag att min vän har lämnat stigen och går inte alls bredvid mig. Han går längre in i skogen och har hittat blåbär. Helt lycklig ropar han till mig.
-Kolla alla blåbär!
Jag undrar stilla hur länge jag gått där själv och pratat. Nåja, blåbären och min vän får väl en chans, jag lämnar stigen. Väl framme vid blåbären och vännen börjar jag prata igen om mitt lilla, som nu blivit mitt stora, problem. Under tiden jag pladdrar på, plockar jag några blåbär och stoppar i munnen. Återigen lämnar min vän mig. Nu står han längre bort på en träbro och ropar till mig.
-Kom och lek Puh-pinna med mig, Sara.
Med en suck lämnar jag blåbären och beger mig till bryggan. På vägen dit tar jag upp en pinne som jag tror kan vinna matchen i Puh-pinnar.
Min vän tittar på mig med ett leende och säger:
-Va nu med och lek, Sara, hela du. Tänk inte mer på dina bekymmer utan lev och njut. Du är ganska tråkig när du maler på så. Förvisso tycker jag inte mindre om dig och det var inte därför jag lämnade dig på skogsstigen två gånger. Jag vill bara att du ska fokusera på det goda och glädjefyllda i livet istället för att grotta ner dig i meningslösa problem. Låtsas nu att ditt problem är din puh-pinne. Kasta den i vattnet och släpp ditt bekymmer. Jag tar hand om dig och ditt liv.

”Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem.” (Luk. 24:15)

När jag sätter mig ner i min fåtölj för att prata med Gud eller som här under min skogspromenad, så hamnar jag ibland i det meningslösa pladdrandet. Tankarna far runt i huvudet som pingpongbollar och får ingen ro. Med fokus på leken och livet med Gud blir det ganska meningslöst att fylla huvudet med pingpongbollar som stör och gör sig bekymmer.