Hemma hos min mormor och morfar i deras hus kunde man precis som hemma hos mina föräldrar springa runt. Runt, runt genom kök, vardagsrum, det stängda finrummet och till slut hallen där telefonen stod. Det hände att jag kom förbi hallen när mormor stod där och pratade i telefon. Varje gång jag passerade hörde jag lite utav samtalet som pågick. När jag hörde hur mormor sa orden: ”Ja du, då så.” visste jag att samtalet strax var slut.

Min mamma och jag pratar nästan dagligen med varandra i telefon. Ofta vill vi inget särskilt utan samtalen handlar bara om vardagliga saker. När samtalet pågått en stund och min mamma tycker att allt som bör sägas har sagts kommer ibland de där orden, som jag hörde min mormor säga när det var dags att avrunda: ”Ja du, då så.”

På något sätt klingar de orden förändring för mig. Telefonsamtalet är slut och det är dags att fortsätta med det jag tidigare höll på med eller påbörja något nytt.

Sommaren har varit lång och snart kommer höstkylan. Våra döttrars garderober behöver gås igenom för att se hur mycket kläder som är för små, vad de kan ärva av varandra och använda när regnet och kölden kommer. Något kanske behöver köpas till som är helt urvuxet eller saknas. En förnyelse och förändring i garderoben vill till, en ”ja-du-då-så”-uppdatering.

”Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet.” (Ef. 4:23-24)

Semestern är slut och vardagen är här igen. Det är en ”Ja-du-då-så”-tid. En förändring, en förnyelse och en övergång till något annat. Jag läser i tidningen om hur jag bäst kommer igång med motionen igen efter sommaren. Goda råd om att inte börja för stort utan börja smått, då blir uthålligheten desto längre. Satsa på vardagsmotionen, välja promenaden istället för att ta bilen korta sträckor. Det är de små förändringarna som håller i längden. En påminnelselapp på kylskåpet eller notis i almanackan ger de som förslag för att komma igång.

Råden tar jag med mig när jag vill plocka fram Guds höstgarderob och klä mig i den nya människan. För att förändras på insidan behöver jag umgås mer med Gud. Även i min relation med Gud gäller vardagliga och små förändringar för att det ska hålla i längden. Det är dags för en ny vana för mig i denna ”ja-du-då-så”-tid. Hur var det nu de sa om motionen? En påminnelse kan behövas.

Kanske skulle en färgglad klisterlapp i skon kunna vara till hjälp. Varje gång jag tar på mig skon ser jag klisterlappen och blir påmind. Påmind om att ikläda mig förnyelsen av mitt sinne genom att umgås mer med Gud. Den lilla lappen får bli till en bön:

Tack Gud för alla dina goda gåvor. Hjälp mig att leva i din kärlek idag. Amen.

Ja du, då så.