Pappa går omkring och släcker i huset. Det är läggdags. Så fort han släcker lamporna, börjar i vägguttagen små nattlampor att lysa. Majken och Alice bor på övervåningen och för att ta sig till mamma och pappa på nedervåningen mitt i natten kan det bli både mörkt och kusligt. Det var det i alla fall när dom var mindre. Då bodde det ett läskigt monster under sängen, små troll låg under trappan och spöken fanns det gott om längre bort på övervåningen. Men de små ljuskällorna gjorde att otäckingarna försvann.

Mitt på dagen, när solen står högt på himlen finns inte troll, spöken och monster. Men det kan ändå finnas saker att vara rädd för, saker att oroas för eller saker att vara ledsen över.

För att lysa upp det mörker som finns inom oss gav Gud sin son till oss.  

”Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.
Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.”
(Jes. 9:2, 6)

Bön: Tack Gud för Jesusbarnet, för att han är som en nattlampa i mörkret för oss. Det ljus vi så väl behöver för att skingra våra rädslor och det som är tufft.
Vi tackar dig för gemenskapen i jul och för att du fyller oss med ditt ljus. Välsigna oss och bevara oss alla. Amen.

*Texterna om Majken och Alice är inspirerade av våra döttrar och har kommit till för att läsas tillsammans med dem.