I somras, på min födelsedag, fick jag bland annat två hälsningar. Den ena hälsningen var ett sms från en släkting som önskade mig ”Gott nytt år!” och den andra var ett kort från mina svärföräldrar där de fritt hade citerat en psalm. ”Hela vägen går Han med Dig. Vad kan Du väl önska mer.” Dessa två hälsningar kommer jag att tänka på när jag på nyårsdagen sitter i min fåtölj och läser den föreslagna texten för dagen från Psaltaren 121. ”Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg. Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel. Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida.”

Nyårsdagar är ganska jobbiga och jag tror inte bara det är tröttheten som spelar mig ett spratt. Det är den där påminnelsen om framtiden och att inte veta något om den. Värst tyckte jag att det var i tjugoårsåldern. Då, när kvällen innan, alltså nyårsafton, förväntades vara den mest spektakulära, festligaste och roligaste kvällen på hela året. När man skulle utbyta de mest intressanta samtalen, träffa de mest fascinerande människorna och äta de mest smakrika rätterna som kunde frambringas. Där låg även en förhoppning om att träffa någon. Drömmannen för att tala i klarspråk. När jag sedan vaknade sent framåt lunch på nyårsdagen, efter en förvisso väldigt trevlig kväll med några fåtal vänner men i förväntningarnas dröm en väldigt medioker kväll, kändes inte början på året så värst bra och en tom känsla infann sig. Lägg sedan till den lilla detaljen om att inte veta något om det kommande året. 365 dagar av total ovisshet var vad som väntade.

”Han vakar ständigt över dina steg.” Orden jag läser i min fåtölj blir som bomull för mina öron den här nyårsdagen. Tankarna flyger iväg. Ovissheten är stor över vad som ska hända det kommande året. Hur kommer fördelningen se ut mellan glädje och sorg, spännande lustfyllda stunder och vardaglig tristess, arbete och vila, förväntan och oro. Inget vet vi om framtiden. Alla dessa 365 dagar är svåra att greppa. Det är lätt att huvudet fylls av onödigheter som blir mig för övermäktiga. ”Han sover aldrig. Han vakar ständigt.” Oavsett vad som händer mig det här året är han där, och vakar. Vakar över mig. En dag i taget. Jag kommer stundtals tycka tiden flyger iväg och stundtals rör den sig i snigelfart. ”Han går vid din sida.” Nyårsdagen, födelsedagen eller vilken vanlig dag som helst går han vid min sida. Med de orden känns nyårsdagen inte så jobbig. Gott nytt år!