Strax innan Jesus instiftade nattvarden tvättade han lärjungarnas fötter.
”Jesus steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: ”Herre, skall du tvätta mina fötter!” Jesus svarade: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.” Petrus sade: ”Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!” Jesus sade till honom: ”Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.” (Joh. 13: 4 – 8)
Mina fötter är den kroppsdel jag tycker minst om på min kropp. Jag tycker de är sunkiga, svettiga och fula. Gärna stoppar jag ner dem i ett par strumpor eller i ett par skor. Helst inte sandaler med öppen tå, eftersom mina två tår bredvid stortån är längre än stortån själv. Med lite orange nagellack försöker jag piffa upp dem så gott det går. Ofta skäms jag för mina fötter.
Jag håller med Petrus, aldrig någonsin skulle Jesus få tvätta mina fötter. Och förresten, det skulle inte någon annan heller få göra. Jag kan själv!
Det handlar inte bara om mina fötter. Jag har
egenskaper som jag inte alltid är så stolt över, dessa gömmer jag gärna undan. Jag
har ibland svårt att erkänna mina misstag eller ta fram mina svagheter. Mina
mindre angenäma sidor är inget jag stoltserar med. Kanske för att jag är rädd
att ingen vill vara med mig om de egentligen visste hurdan jag är.
Någon hjälp behöver jag inte heller. Jag klarar mig själv. Och jag vill inte
vara någon till besvär.
Ett fåtal gånger i livet, efter det att jag har blivit påhejad att följa med, har jag ändå betalat för fotvård. Mina fötter har efter det luktat gott, de har varit lena som bebishud och ja, jag får väl erkänna att tanken då har slagit mig att kanske skulle jag gå och köpa mig ett par sandaler ändå, med öppen tå.
Vi får komma till Jesus med våra fötter och med allt det där andra som vi inte är så stolta över. Det som gör ont och skaver. Det som är smutsigt och luktar illa. Vi får be om hjälp. När vi gör det får vi gemenskap med Jesus och vi kan gå ut befriade i den ljumma sommarkvällen iklädda ett par nätta sommarsandaler.
*På onsdagskvällar möts vi i kyrkan för Andrum. I stillhet samlas vi kring nattvardsbordet. Den här texten är från en försommarkväll.