Det har gått några veckor sedan det var högsommar. Ofta förknippar vi sommar och semester med resor. Korta eller långa, spelar egentligen ingen roll, det är utflykten i sig som är det väsentliga.
I somras läste jag apostlagärningarna. Över halva boken är fylld av Paulus resor. När vi läser från det 27:de kapitlet vers 33-36 befinner vi oss på en båt, utanför Kretas kust. Paulus är sedan länge fången och befinner sig på den här båten som ska ta honom, fångvaktarna, de övriga passagerarna och besättningen till Rom. Där ska Paulus överlämnas till kejsaren. Men det är inte en enkel resa de är med om. Det är vinter och kallt, på Medelhavet råder värsta stormen. Människorna på båten är minst sagt rädda, alla utom Paulus. I rädsla och stress kan både handlingsförlamning och överilade beslut inträffa. Därför blir det Paulus som får, trots sin fångenskap, berätta för skeppskarlarna vad de ska göra för att det ska gå dem alla väl. 

”Innan det dagades uppmanade Paulus alla att äta. ”Nu har ni varit utan mat i fjorton dagar och inte fått någon näring. Därför råder jag er att äta, det behöver ni för att kunna klara er. Ingen av er skall nämligen mista så mycket som ett hårstrå.” Sedan tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla, bröt det och började äta. Då repade alla mod och intog föda.”

Livet liknas ofta vid en resa. Ibland går det enkelt på vår färd men ibland tornar de mörka molnen upp och stormen är ett faktum. Den inre oron och rädslan stör oss. Det kan vara en krossad dröm, ett brutet mod, en trött kropp, en sargad själ eller oviss framtid. Mitt i stormen känner vi oss små, rädda och ensamma.

Vi är en bit in i hösten. Rutiner och vardagen har hunnit i fatt oss igen. Vardagslogistiken kan lätt bli till ett ofrivilligt kaos och vi undrar suckande hur vi ska orka. Kvällarna blir mörkare och mörkare. Det är långt till nästa sommar och semester.

I berättelsen om Paulus är det några ord som fångar mig lite extra. Strax efter det att Paulus tagit brödet och tackat Gud står det: ”DÅ repade alla mod”

Det är en självklarhet för oss att mat i magen ger kraft och ork för kroppen att klara av dagen.

Vid nattvardsbordet får vi hämta näring för vår inre människa och vårt andliga liv så att vår tro växer.

När vi tar emot brödet och vinet får vi tillsammans repa mod.

*På onsdagskvällar möts vi i kyrkan för Andrum. I stillhet samlas vi kring nattvardsbordet. Den här texten är från första gången efter sommaruppehållet.