När vi i våras planerade för samlingarna på onsdagskvällarna funderade vi på vad vi skulle kalla dem, vad vi ville erbjuda och hur vi skulle bjuda in. Kvällen kallar vi ”Andrum med nattvard”. Och i Missionsbladet skrev vi följande text:
”Har du någon gång önskat dig en pausknapp i livet? Då när livet leker, solen ler mot dig och allt känns toppen. Tänk att då får stanna upp, le en stund och tacka. Eller när livet rullar på, då det känns som att vardagen äter upp dig och krafterna sinar. Tänk att då få ta en liten paus och vila en stund för att hämta kraft. Eller när du inte orkar med mer svårigheter och det är slut på tårar. Tänk att då få släppa oron för ett slag.
En paus i livet kan vara en stund då du i stillhet hämtar andan.”

För några veckor sedan berättade jag för en vän som bor några mil härifrån i ett sms om Andrum. Hennes svar på mitt meddelande löd: ”Så underbart att få vara med och skapa andrum, rum för Anden att ge sina gåvor till törstande.” Har tänkt mycket på det hon skrev. För det är ju just det vi gör här när vi är tillsammans, vi skapar rum för Anden att ge av sina gåvor.

Vardagsmorgon är inte den bästa stunden i veckan hemma hos oss. Trötthet, en varm skön säng och att ha en tid att passa, de tre sakerna är inte en optimal kombination. Kaos uppstår lätt bland gymnastikkläder och läxböcker som ska med till skolan. Jag försöker finnas till hands och hjälpa till där det behövs. En annan grej jag brukar göra är att jag finns på plats i hallen för att säga ”Hej då” när någon lämnar hemmet. Ibland när jag känner en oro hos den som lämnar kramar jag gärna om den personen och viskar i örat de tre orden ”Jag älskar dig”. När vår yngsta dotter, som brukar vara sist ut, lämnat huset och vi stänger dörren blir det alldeles tyst där jag står och lugnet lägger sig. Då tänker jag på vad det är jag vill skicka med våra döttrar. Vad är det, jag som mamma, vill att de ska lära sig och bli påminda om även om jag inte alltid säger det högt? Det är att de älskade och att jag efter bästa förmåga finns här för dem.

I Johannes säger Jesus:
”Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. (Joh. 14:26-27)

Vad vill Gud genom Anden lära och påminna oss om?
Strax innan Jesus berättar om Hjälparen säger han: ”Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” (Joh. 13:34) Gud vill skicka med oss att vi är älskade, att vi har ett uppdrag att älska vidare och att den Helige Anden finns till vår hjälp.

Där godhet, barmhärtighet, kärlek och frid råder kan vi vara säkra på att den heliga Anden verkar. När vi ger plats för den helige Anden i våra liv gör vi det möjligt att ta emot de gåvor som är specifikt anpassade för var och en av oss i just den stund de behövs. Andens gåvor är inget vi bör behålla för oss själva, något vi äger eller något som bara tillhör oss. Nej, de är tänkta att ge vidare. Andens gåvor kan man säga är en förlängning av det vi är bra på. Den insats vi själva bidrar med blir med hjälp av Anden till något mycket större. Hur det sker är ett mysterium. Det enda vi kan och behöver göra, är att skapa rum för Anden att ge av sina gåvor. Andrum.

*På onsdagskvällar möts vi i kyrkan för Andrum. I stillhet samlas vi kring nattvardsbordet. Den här texten är från en höstkväll.