Jag är ingen framstående politiker. Inte heller någon framgångsrik företagsledare eller resultatinriktad bankdirektör. Jag har inga mäktiga styrelseuppdrag och jag är ingen berömd musiker. Jag gör heller inga storartade insatser för miljön som ger avtryck världen över eller räddar miljontals människor från svält och misär.
Det är inget särskilt med mig.
Jag sticker inte ut i samhället.
Jag är som folk är mest.
Skulle jag i den stora massan av människor vara en färg skulle det bli beige. En alldaglig människa helt enkelt.

Idag är det nio månader kvar till jul. Lika länge som en graviditet.

Det var inget särskilt med henne. Hon var en anspråkslös flicka. Levde sitt liv som alla andra i en liten ort. Men ett besök och en kallelse, som hon tackade ja till, förändrade hela hennes liv. Och flera tusen år efter änglabesöket pratar vi fortfarande om henne och kanske särskilt idag på Maria bebådelsedagen.

Hennes lovsång säger mycket om hennes relation till Gud och om hur Han är. Gud väljer inte de som syns och hörs mest till tjänst i hans rike. Utan Han väljer de som för världens ögon är ringa eller om vi sätter färg på det; beigea.

I och med sitt ja till kallelsen att bära Guds son, blir Maria allt annat än beige. Hon lyser upp och gnistrar i alla färger likt en diamant.

I vår alldaglighet och tack vare vår oansenlighet väljer och kallar även Gud oss att bli Kristusbärare. Likt en graviditet som kan ha sina svårigheter och slitningar på kvinnans kropp ligger en möda i att bära på Kristus. Och frågan är om vi säger ja?

I en tid fylld av oro, sjukdom, klimatförändringar, ensamhet och en oviss framtid är det barmhärtighet och hopp vår värld behöver. Vi är inbjudna till att återspegla den Gud vi tror på. Det vår inre förvissning viskar till oss: En hoppets Gud fylld av barmhärtighet som bär allt.

I vårt ja byts vår beige klädnad ut till att spraka likt en diamant.

”Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt,
och hans förbarmande med dem som fruktar honom
varar från släkte till släkte.
Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.
Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, till evig tid.” (Marias lovsång, Luk. 1:46-55)