Hon kommer med andan i halsen, lunchmackan i handen och hämtar upp mig hemma på garageuppfarten. Min väns studier och mitt sjukgymnastikbesök i en stad längre bort sammanfaller, vilket gör att jag kan lifta med henne. Redan på den korta vägen till bilen börjar vi snicksnacka om allt mellan himmel och jord. När jag slår mig ner i passagerarsätet upptäcker jag den lilla glittriga ängeln som hänger på hennes backspegel. En liten kommentar från min sida om hur söt den är får henne att utbrista med glimten i ögat:
– Det är min lilla skyddsängel! Den behöver jag när jag är ute på vägarna!
Och med en rivstart lämnar vi garageuppfarten. Det så klart! Vi behöver alla en skyddsängel på vår resa.

De hette Lena och Kalle, mina två fantasikompisar. Ofta dök de upp efter det att jag finkammat området på barn, i hopp om att någon ville leka, utan resultat. När ingen på gatan var hemma och maskarna i grönsakslandet gömt sig väl för att inte bli dissekerade då fanns Lena och Kalle där. De var två för att när jag inte kunde leka med dem så hade de ju varandra.

Som barn var det lättare att se det där som inte fanns och även att föreställa sig det som fanns men inte syntes. Ni kan bara tänka er hur min brors skyddsängel såg ut! Min bror hade en del myror i brallan. Det hände att min mamma berättade vilda historier för sina väninnor, när jag tjuvlyssnade, om hur min bror klättrat upp på något, sprungit ut mitt i gatan eller gått nära en brant. Gemensamt för alla berättelser var slutet där skyddsängeln kommit till min brors hjälp och räddat honom ur alla faror som kunnat inträffa. I min fantasi var hans skyddsängel ganska lik honom själv. Lika liten, samma busiga blick men med två egenskaper som var onaturliga. Ängeln var otroligt stark och framför allt väldigt, väldigt snabb! Lite som stålmannen, fast med bländande vita vingar.

Det föll sig naturligt att ”se” änglarna framför mig när någon pratade om dem. Eller när jag låg i sängen på kvällen lite lätt lagom mörkrädd. Då var det gott att min egen ängel låg alldeles bredvid mig och höll om mig.

I den gammaltestamentliga texten för den här söndagen får vi följa med Jakob. Han har just lurat sin pappa på arvet och väckt sin broder Esaus vrede. Därför är han på flykt hemifrån. En natt får han se en stege upp till himlen fylld med änglar och en röst från himlen som berättar för Jakob att Gud (rösten) ska vara med, skydda honom och inte överge honom. Tänker att det precis som att Gud tar bort vuxenfiltret för Jakob. Gränsen mellan det osynliga och det synliga. Och plötsligt ser Jakob verkligheten på ett nytt sätt. Han utbrister:
– Herren är på denna plats, och jag visste det inte!

Även en liten glittrig skyddsängel på backspegeln kan påminna den vuxne om att sudda ut gränsen mellan det osynliga och synliga. Och på så sätt göra Gud mer närvarande.
Herren är på denna plats, och jag visste det inte!

(Temat för den Helige Mikaels dag är Änglarna. Den gammaltestamentliga texten är hämtad från 1 Mos. 28:10-17)