Vi lämnade Stockholm långt innan solen hade gått upp och styrde bilen mot Karlstad. Med mig hade jag en kollega från huvudkontoret i Bromma. Hon hade spetskunskap jag saknade inom order och leveranser, detta som just mina kunder på sjukhuset i Värmland behövde för att få ventilera alla sina frågor om de förseningarna de hade upplevt den senaste tiden. Förstod på samtalet i bilen att hon hela sitt liv bott i Stockholm och att hon gladde sig mycket över vår lilla resa. Ännu tydligare blev det för mig att hon faktiskt kanske aldrig varit utanför Stockholms gränser nån gång, då hon plötsligt utbrast: ”Va mörkt det blev, nu slutade gatubelysningen!” Helt chokad såg hon sig om och undrade om det verkligen skulle vara så här, med bara vårt helljus som lyste upp vägbanan.

Berättelsen kommer jag att tänka på när jag under några dagar går och tuggar på en mening. ”Därför ger jag inte upp!” Det är Paulus som skriver till Korinthierna. Fortsättningen manar mig till eftertanke. ”Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag.” Det där med att min yttre människa bryts ner vet jag allt om men att min inre människa förnyas dag för dag vet jag mindre om. Det väcker en nyfikenhet hos mig. Hur ser mitt ’därför’ ut, eller rättare sagt mitt ’varför’, varför ger jag inte upp? Och kan jag få uppleva att livet är mer än det jag till det yttre upplever, i så fall hur? Precis som för min kollega ser jag bara en begränsad del. Jag vill tro att innanför mitt skal och det yttre liv vi lever finns ett universum att upptäcka. Att vår inre verklighet är betydligt större än vår yttre verklighet. Det är den tilliten som gör att jag inte ger upp. Tilliten till att äta, vila, titta upp i taket, slötitta på en medioker serie på TV, lyssna på ett sommarprat, gå ut med soporna och sova inte är hela livet. Utan att det finns mer. Mer att utforska. Jag har inte ens kommit till Bålsta på min väg ut ur Stockholm när gatubelysningen slocknar. Tilliten bär hoppet. Hoppet om att det finns mer liv att leva. Det är så här långt mitt svar räcker nu. Därför jag inte ger upp.