Det konstiga är att jag inte känner något. Ingen avundsjuka, ingen längtan, inget sug när jag ser granne efter granne fylla sina bilar med badkassar, frysväskor, bagar och kuddar. Solen skiner och de kommer att få fina dagar oavsett vart resan bär. Sommarsverige är ändå speciellt. Att susa fram på vägarna, se grönskan, de glittriga vattnen, små röda stugor om vart annat, vidsträckta vidder, karga klippor, knastriga sandstränder och mörka skogar. Stanna för en svalkande glass, kanske ett dopp, lyssna på björkarnas sus. Det är ett vackert land vi bor i. Ingen längtan känner jag, är helt avtrubbad. Kanske är det ett försvar jag byggt upp som nu hindrar mig att känna men också att jag är så dålig att jag inte orkar tänka tanken på att ta mig någonstans. Försvaret kanske är en nödvändighet när jag den här sommaren inte kommer längre än till soptunnan. Om jag ska träffa någon måste denne någon komma till mig. Om jag blir sugen på något eller behöver en bok från biblioteket får jag be nån annan fixa detta åt mig. I försvaret ingår en tacksamhet. Tacksam över att jag kan ta de få stegen till soptunnan, tacksam för vår lilla oas vi byggt upp på baksidans altan där jag kan ligga under parasollet en varm sommardag, tacksam för familj som hjälper mig, tacksam för vänner som både hjälper mig och tar med världen utanför genom att komma hit en lite stund.

Vissa kallar mig stark. Men idag undrar jag vem jag försöker lura? Mig själv? Andra? Gud? Solen står högt på himlen jag har precis kommit ut på altanen efter att ha sovit en stund. Skulle tippa på att det är den varmaste dagen hittills på året. Helt ohejdat och överraskande börjar jag hulkgråta. Jag saknar havet så att det gör ont i mig. Min favoritplats på jorden. Allt det där som hör sommaren till spelas upp som på en film inom mig och jag saknar allt det där att jag går sönder. Jag är så erbarmligt trött på att vara tacksam. Nu är det sagt. Jag vill bara fly. Fly från smärtan, från tröttheten, från alla kroppsliga besvär jag har, fly från att vara tacksam över det lilla, fly från att verka stark. Ta semester helt enkelt från allt. Vara fri. Få längta igen. Som jag saknar att längta. Jag är trött på mitt försvar jag byggt upp. Och jag är så sjukt trött på Gud! Nu är det också sagt. Trött på att Han tycks vara helt döv. Trött på Hans försök till att förvilla mig med småsaker att vara tacksam för. Trött på att leta efter det inre livet. Trött på att hoppas. Trött på att Han är tyst.