Min man har redan börjat leta. Även om jag inte riktigt tycker att det är dags än. Men han vet att jag snart kommer att klaga på långsamheten och för att det inte går att ladda mobiltelefonens batteri tillräckligt, att det inte fylls på ordentligt och att det laddar ur alldeles för fort. Är tacksam för att han vill hjälpa mig att leta och jämföra prestanda, funktioner och priser på en ny mobiltelefon till mig. Min energi räcker inte till sådana saker.

På sätt och vis känner jag mig ofta som ett gammalt mobiltelefonbatteri. Hur mycket jag än vilar får jag aldrig full pott i batteri-stapeln. Den når på sin höjd två pluppar. När jag sedan använder min energi försvinner den svindlande fort och jag är snabbt urladdad igen. Vet med mig att det är mina diagnoser som är orsaken men jag tror även att åldern snart tydligt kommer att ge ytterligare tecken på detta.   

I min fåtölj tankar jag en annan sorts batteri. Ett batteri i mitt inre. Jag har märkt att det inte har någon bäst före dag eller att kapaciteten skulle bli sämre ju mer åren går. Snarare tvärtom. Ju mer jag stillar mig inför Gud desto mer växer min tillit till Honom. Vilket jag tror beror på att Han visar mig en sannare bild av mig själv och framför allt visar mig att mitt lilla liv är en del i ett mycket större sammanhang. I tilliten blir mitt inre jag ung på nytt. Jag blir som ett barn igen med spring i benen eller som ett sprillans nytt batteri.

”men de som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas.” (Jes. 40:31)