Jag hinner inte ut i hallen förrän jag hör hur de ivrigt snubblar in genom ytterdörren, glada och med mycket energi. De nästan pratar i munnen på varandra för att berätta om resan hit och hur smidigt det gått. Det är nog femte eller sjätte gången min mamma är här på bara några veckor. Idag är pappa också med. En av anledningarna till att det blivit så ofta stavas ’tåget’. Varje månad köper de ett resekort som tar dem genom hela länet och hur många gånger som helst för bara 225 kronor. Först går de hemifrån genom staden till stationen, berättar de. När tåget kommer fram till Taberg går de in på hotellet och hämtar dagens lunch för att sedan ta nästa lokalbuss, som går var tionde minut, upp till vårt hus. Bara enkel resa skulle ha gått på totalt 200 kronor. Dessutom hur smidigt som helst om man ska tro på vad de säger. Deras frihetskänsla går inte att ta miste på. Gladeligen låter jag de berätta om alla fördelar med tåget. Bara det att de slipper köra bilen i mörker eller regnrusk underlättar ofantligt. Även min oro med att de är ute på vägarna minskar, men det säger jag inte.

Efter dagens lunch, som idag bjöd på fläsk och löksås, går min pappa och sätter sig i en av fåtöljerna. Själv sträcker jag ut mig på soffan. En middagsvila är på sin plats. Mamma sitter lugnt kvar i köket och bläddrar lite bland reklambladen. Nästa tåg konstaterar de går inte förrän halv fyra. En stillhet infinner sig. De behöver inte rusa iväg eller ha bråttom hem innan mörkrets intågande. Vi hinner få i oss några av dotterns lussebullar och en lång pratstund innan det är dags för bussen att ta dem ner till stationen.

När jag har kramat om dem, tackat för dagen och stängt ytterdörren efter dem stannar jag upp och förundras över deras frihetskänsla. Hur många fördelarna är med att de lämnat över spakarna till tågföraren. Tänker på om jag själv lite oftare skulle ha modet att lämna över livets spakar till Gud och hans planer, vad skulle hända då? Det är knappast så att Gud skulle slänga mig under tåget. Nä, jag tror egentligen att Han varsamt skulle föra mig på den vägen som är min, i det som är mitt liv. Var dag skulle Hans omsorg om mig leda mig. Men det är svårt. Min rädsla över att tappa kontrollen kanske snarare handlar om en dumhet över att inte lita på kärleken. För i kärleken bor friheten.

”Han förde mig ut i frihet, han räddade mig, ty han älskar mig.” (2 Sam. 22:20)