Idag vet jag hur en urvriden disktrasa känner sig. Tröttheten känns i varenda cell. Det är en dag att bara vara i. Inte låta några krav eller ambitioner ta övertaget. Det är svårt att inte rusa iväg i tanken över saker som borde göras. Då blir även tankarna trötta. Viljan är stor att orka så mycket. Min livskamrat har semester och våra flickor har sommarlov. Alla är lediga tillsammans. Men för mig är det ingen semester. Det är vi väl medvetna om. Som sjukskriven är det inte en självklarhet att sommarledigheten är den mest vilsamma stunden på året. Då när alla är lediga vill jag så mycket. Jag pressar mig så hårt det går för att semester och sommarlov ska bli så minnesvärda som möjligt. Vill ju inte att alla sommardagar ska levas från sängen.

Med tröttheten kommer vissa mindre angenäma sidor fram hos mig. Tjatet inträffar oftare, sårbarheten blir större, gnället hörs oftare och tårarna rinner lättare ner för kinderna. Tröttheten har mig i sitt grepp och orken lyser med sin frånvaro. Hur ska jag kunna få kraft för den här dagen?

Jag går förbi kylskåpet och blicken fastnar på en magnet som hänger där. Magneten är köpt på en second hand och på den står det; ”Gårdagen är förbi Morgondagen har vi inte sett. Idag hjälper Herren.” Vissa dagar, som idag, är det disktrasetillvaron som gäller och inget annat. Varandet blir det viktiga. Idag får jag hämta kraft. Gårdagen var rolig och den är jag tacksam för. Det är inte dags att göra några stora planer för morgondagen. En dag i taget, är alldeles lagom, för att känna efter. Hur mycket räcker energin till? I varandet hittar vi en balans mellan det roliga och den välbehövliga vilan. ”Idag hjälper Herren”