Klockan var närmare tolv på natten då vi kom fram till hotellet där vi skulle tillbringa vår semestervecka. Flygresan hade varit tröttande och det var skönt att få röra på benen igen. Incheckningen på hotellet gick smidigt, vi rullade iväg våra tunga resväskor ner mot havet och vårt rum. När vi kom in i rummet så gjorde vi som vi alltid brukade göra, kollade in de olika faciliteterna; badrummet, pentryt, kylskåpet, sängarna och till sist uteplatsen. Den här gången väntade en överraskning för våra tjejer. Utan att ha berättat något så hade vi bokat ett rum med tillgång till egen pool. Så när vi kom ut på terrassen och tjejerna upptäckte vår lilla surpris så steg jublet och de spontana dansstegen virvlade runt i natten. Vår yngsta tjej slängde sig ner i en saccosäck på altanen och utbrast lyckligt: ”Jag älskar mitt liv just nu.” Tänk er den totala glädjen och lyckan i att bara finnas till och vara. Då suddas allt annat bort.

I helgen var vi på gudstjänst. Det var Alla helgons dag. Vi var där för att minnas och uttrycka vår saknad, över de som dött, genom att tända ljus. När ljusen tändes på gudstjänsten så lästes några bibelord, ett var hämtat från Uppenbarelseboken. ”och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer.” (Upp. 21:4)

Kan inte påstå att jag så ofta går omkring och tänker på himlen eller om jag ska vara ärlig, ens längtar dit. Jag tror att det finns någonstans dit vi kommer när vi dör men jag har så svårt att föreställa mig hur det är eller kommer att bli.

Oftast har jag det bra här och nu. Trots den smärta som genomsyrar min kropp och påverkar hela vår vardag, är livet gott. Dagarna försöker jag fylla med det viktigaste, glädje och kärlek. Det är väl det som gör att jag inte längtar till himmelen. Men visst kunde livet vara mycket bättre. De istappsvassa dagarna då allt är tårar och smärta skulle jag helst vilja slippa.

Om jag ändå skulle våga drömma eller önska hur det är i himlen så skulle jag vilja att det är som de bästa stunderna här på jorden. För då finns ingen sorg, ingen klagan och ingen smärta. Vi skulle få vara tillsammans allihop och slänga oss i var sin saccosäck.