På varenda kökslucka i vår lägenhet hade jag tejpat upp ett A4-ark med en bokstav på. Kläder för två dygn var nerpackade i kabinväskan på hjul och i ryggsäcken i hallen låg datorn med säljpresentationen redo. Jobbet som säljare tog mig ofta på tur på vägarna genom halva Sverige men nu väntade två dygn av studiebesök i södra Tyskland. Jag blickade ut över bokstäverna, nickade nöjt och tänkte: Det här kommer bli bra när livskamraten kommer hem till en tom lägenhet i eftermiddag. På lapparna stod: JAG ÄLSKAR DIG!

Jag älskar inte bara min livskamrat, jag älskar även små meddelanden. Eller stora, till ytan, som i det här fallet. Det har blivit något av en tradition här hemma när jag åker bort och är iväg längre än ett dygn. Då åker de små neonfärgade post-it-lapparna fram. Under huvudkuddarna kan döttrarna hitta en ‘Godnattkram’, när de öppnar badrumsskåpet står det ‘Du är fin’, på fjärrkontrollen önskar jag dem en ‘Trevlig stund’, i kylskåpet kan de bli upplysta av hur mycket jag älskar dem. Min livskamrat får också givetvis lappar, med ord dedikerade bara till honom. Runt tio lappar brukar de ha hittat när jag på kvällen ringer för att säga god natt.

Kärleken till små meddelanden har smittat av sig på familjen. I kylskåpet, i föräldrarnas sommarstuga, hänger fortfarande ett litet kärleksmeddelande på en rosa post-it-lapp kvar, i dörren där mjölken brukar stå, som ena dottern skrev förra året.

För några veckor sedan, mitt i en tyngre period. När varje cell i min kropp under en längre tid hade protesterat och lämnat efter sig ett energiläckage i stora mått, ett massivt smärtpådrag och ett sviktande humör. Då, när det mesta i kroppen var ur funktion och jag, som vanligt efter det att familjen lämnat huset för skola och arbete, sökte upp min fåtölj lyste det som solen denna morgon från sidan. Mitt på vänskapsikonen som står på symaskinsbordet bredvid fåtöljen satt en post-it-lapp. Där, mitt i mitt synfält och där jag absolut, under min morgonbön, inte skulle missa meddelandet satt den. Jag stavade långsamt på vartenda ord, kände hur mungiporna ändrade riktning och en varm känsla strömmade genom min kropp. ”Älskar dig! Puss, puss! /Din man”

Det ord som lätt vinner tävlingen ‘Vackraste ordet på ett post-it-lapps-meddelande’ är DIN. Eller förresten, i vilket meddelande som helst. Härom dagen fick jag ett sms av en vän. Hon skrev: ”Är så glad att få räkna mig till en av dina vänner.” Återigen det lilla ordet ‘din’ som gör mig alldeles varm i hjärtat. När avsändaren har signerat med ett ‘din’ då andas det samhörighet och djupare gemenskap. Din man. Din vän. Din dotter. Din granne. Din kollega. Ja, du fattar. DIN!

Den L-formade soffan i konstrotting och paviljongen bar livskamraten och döttrarna fram till altanen förra helgen. Sommarvärmen var äntligen här och mysigt utehäng var efterlängtat.

Det fläktar skönt där under taket. Dynorna är mjuka. Från soffans långsida kan jag se upp mot lövskogen på bergssluttningen. Mot den klarblå himlen lyser träden ljust, hänförande grönt, nästan färgmässigt i paritet med en neonfärgad post-it-lapp, som är signerad:

Jag älskar dig!
/DIN Skapare