Sommarlovet är långt och härligt. Fyllt med lata dagar, bad och glass. Men en känsla av längtan börjar infinna sig hos Majken och Alice. De längtar efter sina klasskompisar. Tänk att få berätta om godaste glassen, bästa badet eller snyggaste hoppet från hopptornet.
Bibelord: Som hjorten längtar till bäckens vatten,
så längtar jag till dig, o Gud. (Ps 42:2)
Bön: Gud, ibland kan vi längta efter dig,
som vi gör efter våra kompisar när ett långt och härligt sommarlov börjar ta slut.
Majken och Alice ligger i sina sängar. Det är dags att sova. Aftonbönen har de bett tillsammans och nu går mamma och pappa till deras respektive rum och säger god natt. En godnatt kram blir det också. Samtidigt som mamma kramas stryker hon sin tumme på deras panna. Hon formar strykningen till ett kors och tyst för sig själv säger hon ”Herren välsigne dig”. En liten bön med stort innehåll om Guds beskydd och det bästa från Gud, Hans nåd.
Bön: Herren, välsigne dig och bevarar dig, Herren låter sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och ge dig sin frid. I Fadern och Sonen och den Helige andes namn. Amen
Majken och Alice är på väg hem tillsammans med mamma och pappa. Det är en ljum och skön kväll. Solen har gått ner och på himlen syns de nu, alla gnistrande stjärnor. Alice tittar på Majken och frågar om de ska räkna på vägen hem. Räkna alla stjärnor de ser på himlen. Båda tittar de upp emot himlen och konstaterar omöjligheten i att räkna alla stjärnor. Istället börjar de leta efter de stjärntecknen de lärt sig i skolan. Stora björn, Karlavagnen och Orions bälte. De är ändå häftigt långt borta, stjärnorna.
Bibelord: Jag kan inte räkna de alla, de prov på Guds godhet jag rönt.
Likt stjärnornas tallösa skara, de hava ej namn eller tal.
Men stråla likt dessa så klara, jämväl i den mörkaste dal. (ur Psalm 260)
Bön: Gud, så många stjärnorna är på himlen. Tack för att Du då tänker på och bryr dig om mig.
Tvättmaskinen går på högvarv. Vi har landat hemma efter en längre semestertur. Allt är uppackat och kylskåpet är påfyllt med mjölk och ost igen. Sommarvärmen håller i sig. Jag ligger i en baden-baden på gräsmattan under en träd-skugga, glad och nöjd över en sällsam ledighet. Tröttheten finns där och jag orkar inte göra något. Det är tråkigt att inte orka något. Ledan gör sig påmind när jag inte ens förmår öppna en bra bok eller se en spännande film. Kroppen skriker nej till allt men i huvudet pågår full aktivitet. Där har rastlösheten kommit på besök. Rastlösheten vill så mycket. Den vill göra utflykter, längre eller kortare spelar ingen roll. Den vill vara social, helst ställa till med storkalas. Den vill åka och shoppa höstkläder till döttrarna. Den vill storstäda huset, få bort alla flugfläckar på fönstren och dammtussar i hörnen.
Rastlösheten känner jag igen. Ett tydligt tecken på att den var på besök hemma hos mig i min lägenhet för tjugofem år sedan var ommöbleringen som skedde med jämna mellanrum i mitt vardagsrum. Jag hade börjat jobba efter högskolestudier och bodde själv i en etta med sovalkov. Vardagsrummet bar spår av märken i golvet där jag släpat runt de tunga möblerna över golvet. Rastlösheten var följden av en slags leda jag inte kunde sätta ord på. Jag ville en förändring i livet. Egentligen var det nog inget fel på möbleringen hemma. Det var snarare livssituationen som kändes trist och urtråkig. Jobbet kändes som en slentrian, trots att jag var nyanställd. Det sociala livet gick på sparlåga när mina vänner hade flyttat till andra städer. Ensamheten och saknaden efter en livskamrat gjorde ont. För att få till en ommöblering bland dessa livsfrågor krävdes mod, kraft och rätt tid. Flytt av en soffa och en bokhylla kändes då betydligt mer överkomligt.
Efter en tid fick jag en ny väninna att dela fikastunderna och biobesöken med. Kort därefter fick jag ett nytt jobb som var allt annat än en slentrian. Och efter år av väntan stod han där plötsligt framför mig, min livskamrat. I efterhand är jag glad för de märken i parketten jag lämnade efter mig i lägenheten som jag flyttade ifrån. Jag är glad över att jag bara sträckte mig till en ommöblering i vardagsrummet och inte rusade iväg efter rastlösheten.
I min baden-baden blir jag bara tröttare av all hjärnaktivitet. En av våra döttrar kommer förbi där jag ligger och innan jag hinner hejda mig har tjatet glidit ur min mun. Rastlösheten lockar inte fram mina bästa sidor. Inser att gör jag inget drastiskt nu kommer beslut tas som inte är så genomtänkta. Jag går in och lägger mig i min säng. Efter en halvtimmes sömn känner jag mig betydligt klarare i huvudet. En doft av nybryggt kaffe letar sig till sovrummet. På väg ut mot eftermiddagskaffet på altanen går jag förbi vår lilla ask med manna, korta bibelord, i köket. På det lilla kortet läser jag:
Var stilla inför Herren, vänta på honom. (Ps. 37:7)
Efter kaffet blir jag sittande en lång stund, i stillhet. Jag väntar ut min rastlöshet och väntar in Gud.
Majken och Alice har tagit ut sina cyklar ur garaget och är nu på väg mot skogen. Där ska de plocka blommor. Rödklöver, blåklockor och prästkragar hoppas de på att hitta. Mamma har lovat att binda dem varsin krans. Det är midsommarafton och de ska klä sig lite finare än vanligt.
Blommor i håret förgyller de redan så vackra midsommarbrudarna.
Bibelord: Vad du är skön, min älskade, vad du är skön! (Höga v. 4:1)
Bön: I dina ögon Gud, är vi alltid de skönaste och vackraste. Tack för att du älskar oss så mycket.
Majken och Alice tycker om att läsa faktaböcker. På så sätt lär de sig nya saker. Det där med tro och att be vara lite knepigt ibland.
Mamma läser bibeln för att lära sig mer om Gud och om att tro. Bibeln berättar om hur Jesus lärde sina lärjungar att be till Gud. Han sa:
Så skall ni be:
Vår fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske,
på jorden så som i himlen.
Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda. (Matt 6:9-13)
Ty riket är ditt och makten och äran, i evighet. Amen
Vid sista stationen på pilgrimsvandringen med mormor får kusinerna hålla upp ett kors. Det vågräta strecket i korset symboliserar relationen mellan människor och det lodräta strecket symboliserar människans relation med Gud. Korset visar också på Guds kärlek till människan. I korset ryms både död och liv.
Mormor plockar fram ett kors till var och en, som ett minne från pilgrimsvandringen och en påminnelse om Guds kärlek.
Bibelord: Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, Vi har vårt ursprung i honom. (Apg. 17:28)
Bön: Tack Gud för korset och Din kärlek till oss.
Hela familjen håller på att packa. Vilken tur att de har så stor bil när det är så mycket som ska med. Till slut är de redo att åka hemifrån. Då kommer Alice och mamma springandes. Alice har ytterligare två gosedjur i handen, förutom de fyra som redan ligger i bilen, som hon verkligen inte kan lämna hemma och mamma har en kasse i handen med böcker, en extra solklänning och ett par nya skor som hon nästan glömt bort att packa ner.
Bibelord: Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. (Matt. 6:19-21)
Bön: Hjälp oss Gud att leva enklare, att inte samla på oss så mycket prylar som vi tror oss behöva.
Strax ska familjen iväg till badet. Mamma packar badväskan och matsäcken. Det väntas bli en heldag på stranden. Hon undrar om allt är med. Badkläder, handdukar, muggar, saft, kaffe, mackor och kanske kommer det behövas plåster på stranden ifall någon trampar på en vass snäcka. Mammas huvud går på högvarv för att komma ihåg allt. På väg ner till havet slappnar hon av och ser på Majken och Alice som går helt bekymmerslöst med ett leende på läpparna.
Bibelord: Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? (Matt. 6:25-27)
Bön: Tack Gud för att Du tar hand om oss. Hjälp oss att inte oroa oss för framtiden utan lita på att Du är med oss och tar hand om oss.
Majken och Alice har kompisar hemma hos sig. Solen gassar på och det är varmt, både inne och ute. Alla tjejerna blir sugna på att springa i vattenspridaren. Men ingen av kompisarna har badkläder med sig. Då går Majken och Alice upp på övervåningen och hämtar sina bikinis. Det är klart alla kompisarna får låna både bikinis och handdukar.
Bibelord: ”Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?” Jesus sade: ”Låt folket slå sig ner.” Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner – det var omkring fem tusen män. Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha. (Joh. 6:9-11)
Bön: Tack Gud för min fyllda ryggsäck, allt det jag har. Hjälp mig att öppna upp den och dela med mig utav innehållet, vare sig det är bikinis, bröd eller pengar, till mina medmänniskor.
Tankar från fåtöljen 